Det måste sägas- nu är det sagt.

Jag vet att många inte håller med mig. Men jag står för vad jag har skrivit för det är vad jag känner och ser, när jag besöker sjukhuset.

Det är orättvist.

Ni ler hela tiden när ni ser mig och min familj, när vi är ledsna och känner sorg. Ni är glada och serverar måltider, tar prover och ler. Ni ler hela förbannande jävla tiden. Sluta le och vara glad. För att se er le och att någon som jag älskar mår skit och ni står och ler, är som att ni njuter av att se anhöriga må dåligt.
Som att det är vad ni får lön för, le åt ledsna, le åt patienten som ligger och mår dåligt, som väntar på att någon gång få må bättre. För all världen le, le så jävla mycket att alla ska tro hur livet leker för er och hur roligt ni ha det. För att le verkar vara det enda som ni idioter kan.

Det är inte fel att ni försöker vara glada, men om ni ser i våra blickar hur ledsna vi är, så är det inte direkt passande att ni ska stå och le . Det är som att döden redan är kommen och att ni står och väntar på att nya patienter ska komma in, att anhöriga ska sitta ledsna på en stol och försöka prata med personen som de älskar, ni ska le och bära in maten och fråga hur allting är.

Sjukhusperosnal är det värsta som jag vet just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0