foreversucks

Jag har fått frågor av er vad jag tyckte om fillmen. Men jag har inte sett den ännu för den är utlånad i videobutiken. Men jag prövar att få tag i filmen på ett annat sätt (a).

Eftersom jag inte orkat plugga så mycket än, så har jag haft tid att tänka väldigt mycket på livet. Det är inte så att jag sitter och analyserar precis, men lite smått så har jag funderat kring kärlek och förhållanden. Vissa av mina vänner har förhållanden och andra inte, tänker inte nämna några namn. Hur som helst så får man frågan av både familj, vänner och bekanta "Varför har inte du någon kille?" "Men han då, han är ju så söt och trevlig kille, tycker du inte om honom?". Sådana frågor får man höra lite då och då. Svaret från mig är alltid detsamma,  "Nej jag tycker inte om honom på det sättet, han är inte min typ".

Varför ska det vara svårt för familjen att inse, att när jag hittar någon som jag har känslor för, som får mig att må bra så satsar jag såklart på den killen.  Men vill inte göra något i onödan. Jag vill att det ska kännas rätt.  Vill ju inte ha känslan av att jag inte trivs med personen. Svaret blir ibland från vissa närstående "Åh vad du är kräsen, ingen kille duger ju för dig". Det tycker jag är skitsnack. Jag är inte kräsen och vadå duger, det är fel ord. Jag vill inte känna att han duger, jag vill känna att jag vill ha honom. Duger fungerar liksom inte i ett förhållande, då tar det ju slut direkt.

Jag tror att det tar tid att veta hur man vill att en kille ska vara, om alla omkring tycker hur han ska vara. Jag vill kunna känna på en gång, fan han duger inte, han är perfekt. När man hör (lyssnar på) andras åsikter och vad dom tycker passar en, försvinner ens egna åsikter tycker jag. Man hör inte sig själv och vad man vill ha ,utan vad andra vill att man ska ha. Känner ni igen er?