foreversucks

Jag sitter och tittar på gamla bilder på mig när jag gick i sexan eller sjuan, tror jag att det var. Gud så pinsamt att jag inte ens kommer ihåg exakt vilken årskurs jag gick i. Aja, hur som helst så önskar jag att min mamma hade sagt till mig i någon stil med, klipp inte bort ditt långa hår. Du kommer att ångra dig när du blir äldre. 
Och jag ångrar mig, det gör jag. Men det var ingen som varnade mig, haha

Nu är det axelångt vilket är väldigt kort, eftersom jag hade mycket längre förut.
Men man måste ju förändra sig. Jag skulle inte vilja se ut så som jag gjorde när jag var 12 år gammal.  Nu kan mitt hår växa ut och bli lika långt igen, men det lär ta tid för fort går det inte.

Det är ingen idé att slösa energi på att ångra sig, för det går inte att få det ogjort. Så varför ens känna ånger? Från och med nu ska jag se på bilden med glädje, tänka att vad kul att jag har haft långt hår en gång i tiden. Jag hoppas  någon där ute förstår poängen med det här inlägget.

Nu ska jag fortsätta att skriva på mitt manus. Sen ska jag sova.

Hejhopp.