känslor. Det har hänt så mycket nu.
Jag borde vara lika glad som mina vänner och familj för att jag kommit in på högskolan, men det är jag inte.
Jag har ångest, är ledsen och tänker hur fan det här gick till. Det här är svårare än allt annat som jag gått i genom dom här åren; alla samtal på bup på olika bupmottagningar, än mobbningen, depressionen och ångesten som jag hade under 2 år . Det här borde vara det lättaste, det roligaste och det mest spännande som har hänt mig. Jag borde lysa av lycka. Varför gör inte det?
Är jag så himla rädd för att börja om på nytt, helt ensam utan någon vid min sida? Klarar jag mig inte själv eller är jag bara inte van att vara ensam? Nej jag är inte van, jag har alltid haft mina vänner och familj vid min sida. Men nu måste jag klara mig själv.
Men jag vet att allt kommer att fixa sig, men det är bara nuet som gör allt så jobbigt. Det har hänt så hemska saker så det finns inte. Den här månaden har personer till mina vänner gått bort.
I veckan var jag och Erica på chillkrök hos några polare till henne. Idag fick vi veta att hennes kompis dog i en motorcyckelolycka. Jag trodde inte mina ögon när jag såg det smset. För det var andra smset under dom här 2 veckorna som jag har fått av 2 vänner, där de har berättat att någon kär vän till dom har gått bort i en sådan olycka :(. Det här känns overkligt! Allt känns overkligt, att en person som man träffat en gång dör samma vecka det finns inte. Jag förstår inte.
Juat nu skulle jag behöva åka bort från allting. Och det är vad jag ska göra i veckan. Jag och Yasmine ska dra till Dalarna på onsdag. Känns sjukt bra :D. Ska vara där några dagar och smälta allt som hänt. Men sen kommer jag hem igen och då ska jag ha mina krafter tillbaka, jag ska vara starkare.
bjuder på en bild från helgen <3
Jag har ångest, är ledsen och tänker hur fan det här gick till. Det här är svårare än allt annat som jag gått i genom dom här åren; alla samtal på bup på olika bupmottagningar, än mobbningen, depressionen och ångesten som jag hade under 2 år . Det här borde vara det lättaste, det roligaste och det mest spännande som har hänt mig. Jag borde lysa av lycka. Varför gör inte det?
Är jag så himla rädd för att börja om på nytt, helt ensam utan någon vid min sida? Klarar jag mig inte själv eller är jag bara inte van att vara ensam? Nej jag är inte van, jag har alltid haft mina vänner och familj vid min sida. Men nu måste jag klara mig själv.
Men jag vet att allt kommer att fixa sig, men det är bara nuet som gör allt så jobbigt. Det har hänt så hemska saker så det finns inte. Den här månaden har personer till mina vänner gått bort.
I veckan var jag och Erica på chillkrök hos några polare till henne. Idag fick vi veta att hennes kompis dog i en motorcyckelolycka. Jag trodde inte mina ögon när jag såg det smset. För det var andra smset under dom här 2 veckorna som jag har fått av 2 vänner, där de har berättat att någon kär vän till dom har gått bort i en sådan olycka :(. Det här känns overkligt! Allt känns overkligt, att en person som man träffat en gång dör samma vecka det finns inte. Jag förstår inte.
Juat nu skulle jag behöva åka bort från allting. Och det är vad jag ska göra i veckan. Jag och Yasmine ska dra till Dalarna på onsdag. Känns sjukt bra :D. Ska vara där några dagar och smälta allt som hänt. Men sen kommer jag hem igen och då ska jag ha mina krafter tillbaka, jag ska vara starkare.
bjuder på en bild från helgen <3
Kommentarer
Trackback
