Det gör ont. Men du fattar inte!


Jag orkar inte skrika mer på dig. Jag orkar inte höra ditt negativa tonfall hela tiden.

Har bestämt mig för att flytta ett tag. Det kanske inte löser saker men det kommer hjälpa mig att kunna bli gladare.

Vet inte vad jag ska skriva. Jag vet inte ens om jag känner för att ha med dig på studenten. Tiden läker alla sår. Får väl tänka så.
Trodde inte att vi skulle få det så här. Jag trodde att vi förstod varandra mer.

Jag hoppas att jag kommer in på skolan i Falun så jag kan fatta mina egna beslut. Då får jag göra som jag vill, gud så skönt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0