I bilen

Hade en konversation idag om livet.

Man måste väl lämna sin familj någon gång, även om det känns förjävligt och att man inte är redo.



Jag: Jag känner mig så ensam, du har ju David, jag har ingenting. Om jag flyttar kommer jag känna mig ensamast i hela världen.

Mamma: Men du är ju inte ensam nu. Du har dina vänner din familj. Du kommer också att träffa någon som du tycker om. Man kan inte sätta en tidpunkt för när man gör det. När du hittar någon som du verkligen tycker om så gör du det. Sådant skyndar man inte på.

Jag: Jo jag vet. Men liksom du kommer ju ha  David, Timmy, Morfar och våra roliga bekanta. Jag kommer sitta själv på ett rum och skriva manus, eller ja något i den stilen.

Mamma
: Du kan ju alltid komma hem om du blir utan vänner. Men jag tror att du kommer ha fullt upp med massa olika projekt och vänner att umgås med. Du kanske inte ens kommer vilja hälsa på, för du har så roligt. Men nu pratar vi inte mer om det. Det är 6 månader kvar tills du vet om du kommer in på skolan.

Jag: Mmm.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0