foreversucks

Jag förstår mig inte på mig själv, fast jag ändå förstår.

Jag förstår inte vad det är. Men sova verkar jag inte veta hur man gör längre.  Även fast jag känner mig trött så sitter jag kvar vid datorn eller tv:n. Jag vet att jag har sömnproblem för det här har hållit på otroligt länge.
Jag säger till mig själv väldigt ofta att nu ska det bli ändring, jag ska gå och lägga mig i tid.
Men det är som om jag aldrig har sagt det, för det blir ALDRIG så. Jag måste verkligen ha fel metoder, för det blir ju inte rätt .


Vad jag saknar:

• Utgångarna på helgerna
• hemmakröken/festerna
• Middagar med folket
• Kvällarna i Slussen/Medis
• Promenaderna på Söder med en kaffe i handen.

Men det ska nog inte vara så svårt att ta tillbaka dom gamla vanorna ;).
Sommaren är lång och kvällarna med. Nästa vecka ska jag ändra mina vanor och synas mer ute i stan.
Får ta och lägga tekniken åt sidan och försöka att sola och få lite färg på kroppen.

Idag drar jag iväg till Gävle. Det var längesen jag var där,minns inte när jag sist var där. Då är det på tiden göra ett besök. Det Kommer kännas tomt utan Casper, han har varit med varje sommar, varje gång som jag vart där. Men nu blir det nya minnen att skapa.


Kommer aldrig att glömma dig <3

Det var lite tårar, mycket skratt och fullt av glädje och lycka.

FÖR ATT JAG HAR TAGIT STUDENTEN!

Så jäkla lycklig. Jag kan säga det om och om igen. Trodde inte att jag skulle klara det efter olika gymnasium, där  jag inte passade in och där folk inte tyckte om mig. Där jag var osynlig och oförstådd.
Tillslut hittade jag min plats där jag blev förstådd och omtyckt. Det bästa är att jag kommer få gå ut gymnasiet med min bästa vän <3 . Det är glädje och lycka som inte kan beskrivas, man måste ha varit med mig på resan för att förstå den underbara känslan som jag känner.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna så här, men det här är underbart!

Det är nu som jag börjar förstå att jag snart ska gå ut. På studentlunchen idag blev jag nästan sentimental, jag höll på att gråta. Jag vet inte vad det var. Men jag vet att jag kommer sakna otroligt många fina människor. Vissa som jag har lärt känna den senaste tiden men vissa som jag har känt i 3 år. Jag är säker på att jag kommer gråta som ett litet barn på måndag.

Jag minns det första jag sa till min bästa vän när jag började på gymnasiet för 3 år sen, det var att jag längtade till studenten, till att få lämna alla. Nu vill jag inte lämna någon. Jag vill gå om så känns det , men man kan ju inte gå i gymnasiet hela sitt liv.
Men det är konstigt hur man kan ändra sin uppfattning till något annat. Jag trodde aldrig att personerna i min skola skulle få någon betydelse för mig, jag trodde inte att någon skulle tycka om mig eller att jag skulle tycka om dom. Tänk så fel jag hade. Jag tycker oerhört mycket om dom! Det blir som ens andra familj på ett sätt.

Jag är stolt att vara en del av min skola det är något som jag har insett. Jag ångrar inte bytet av gymnasium och jag vet att jag inte kommer ångra studenten!
Men det kommer bli blandade känslor med skratt, tårar och skumpa!
Det ska bli den bästa dagen i hela mitt liv liv <3

För att berätta något roligare för er som kikar in i bloggen lite då och då. Idag så var jag i Kista och hittade lite saker inför studenten :). Köpte en vattenfast mascara ifall det skullle komma några tårar på studentlunchen imorrn och på studenten. Jag vill ju inte se ut som ett monster när mascaran rinner. Så nu hoppas jag att en vattenfast mascara löser det problemet. Hittade även ett svart pärlhalsband som kommer passa fint till klänningen den 7:e juni.

Följde även med till systembolaget och valde ut lite cider till flaket och så kallad champagne till studentfrukosten.




Undrar ifall den är god...ska bli intressant att se

Börjar undra vad det är för fel på vården. 3 gånger i rad har min tid till psykologen blivit inställd. Kan dom inte planera eller?! Igår hade man hoppet uppe och var lycklig att få komma dit, men imorse försvann den känslan att kunna må bra.  Nu får jag ytterligare gå minst 1 månad och må som jag gör och vänta på ännu en ny tid till psykologen, som säkert också kommer att bli inställd. Hm..borde byta psykolog, min är ju rena rama skämtet. Eller så hittar jag något sätt att hjälpa mig själv på. För man får ju tydligen inte den hjälp man ska ha på det där stället. Åtminstone inte jag.

Tycker bara att det här är förjävligt. De borde fixa sina scheman eller något, jag bryr mig inte vad, men man ska  INTE behöva ha det så här. 1 gång är okej, men 3 gånger så räcker det!

Ibland undrar jag vad jag har gjort för att ha förtjänat så fina vänner som jag har och en underbar familj som jag har. Jag förstår inte vad det är. Men jag måste nog vara omtyckt av er för ni stannar alltid kvar, även när allt inte är perfekt.

Imorrn får jag veta om jag behöver lite piller för att må bra eller sömntabletter för att kunna sova, för det är något som jag har funderat på . För det här att må bra snart och vara glad som jag förut var går lite segt. Jag trodde det skulle gå fortare,  men för alla personer tar det olika lång tid att ta in och förstå saker antar jag. För mig tar det längre tid, men jag försöker det gör jag! Jag är glad att jag snart kan få må bra igen :D. Hur som helst ska till min psykolog imorrn och det känns riktigt skönt. Då kan jag få prata ut och få ut alla tankar som jag har i skallen om olika saker.

Shoppingen idag blev en flopp, haha. Jag skulle ha köpt hårförlängning men det var för dyrt tyckte jag. Hellre lägger jag pengarna på sommarkläder :). Jag måste även hitta en klänning till studentlunchen , så jag har lite att stå i.
Nu blir det snart middag med en god vän ( vi behöver bara koka ris) och så lyssnar jag på Håkan Hellström på högsta volym.  Love love love.

Ciao bloggen ^^

Snart blir det Stan med Yasmine. Ska titta på hårförlängning och lite kläder. Nu ska jag klä på mig.


Ciao

Bjuder på en ganska gammal bild.
Godnatt läsare, dom som läser bloggen ^^

Det känns UNDERBART. Jag är klar med filmen i medieproduktion och jag är riktigt nöjd med min presenation. Jag har varit väldigt ambitiös om jag ska skryta lite nu.  Men ibland är man värd att skrytas om.

Jag prövade min studentklännng igen och jag är MISSNÖJD. När jag köpte den för ca 2 veckor sedan satt den jättefint och jag ville inte ta av mig den, ungefär så kändes det. Nu 2 veckor senare vill jag inte ha på mig den. Den satt fel. Jag kände inte den där  fan vad snygg jag känner mig-känslan. Jag tyckte att jag hade blivit lite  tjockare (a) på ryggen.  Det var svårt att dra upp dragkjedjan. Jag fick be om hjälp, ja då måste det vara fel.
Så nu sitter jag och funderar hur jag på bästa sätt kan gå ner i vikt till 7 juni.

Om ni har förslag som kan vara till hjälp vore det fantastiskt.
Annars så får jag väl på något sätt försöka att klara mig utan mat, men sen kommer jag väl tillslut svimma av hunger. 

Hur kommer detta att gå?!

En vän till vår familj har nyss haft bröstcancer.  Han har legat på sjukhus i flera månader . Men för några dagar sendan fick vi veta att cancern är borta, så jag hoppas att den inte kommer tillbaka. På grund av det kände jag att jag ville stödja rosabandet. Jag hoppas att pengarna går dit också.

Det man skriver verkar inte publiceras. Väldigt konstigt tycker jag. Varför just idag, på en trist och grå Söndag?? Därför borde det gå fort som sjutton att få inlägg publicerade. Det oskar ju till och med!

Några fler personer som har samma problem?

Eftersom det är en riktigt tråkig och seg Torsdag kollde jag igenom min blogg från starten. Vilken förändring det har blivit, herregud. Folk läste mer min blogg förut och jag fick massor av kommentarer, vilket alltid är uppskattat och kul. Men nu har jag inte bloggat på ett mycket bra tag, så jag märker att min blogg har blivit sämre. Eller så var jag roligare förr, jag vet inte. Jag skrev mycket mer förr om saker som hände i mitt liv, hur mina skoldagar såg ut och alla mina klagomål som jag hade, kanske var det lockande?
Visst mådde jag bättre förut också. Men alla  har sina svackor och jag har min nu. Men jag börjar komma på fötter igen. Så snart är jag tillbaka gottgolk!

Bjuder på denna bild

Det är inte långt kvar. Men jag är för trött för att räkna veckorna och att hålla kolla på dagarna. Men jag vet att snart är jag inte längre en elev på någon skola. Jag är snart en person som har lyckats ta studenten och som väntar på att få börja leva livet. Det är vad jag räknar nu.