foreversucks

Såg mitt schema idag och blev riktigt glad. Sen när man hör vissa personer säga " Jag tror att du kommer åka hem inom 4 veckor, det kanske är bättre att du stannar här hemma och anmäler dig på arbetsförmedlingen". Kul att folk tror på en också. Hur kan ni säga så att jag ska vara kvar här hemma. Först är ni glada att jag kommer in och säger att det här nog är bra för mig, sen säger ni något sådant. Blir riktigt ledsen och besviken. Jag har kämpat för det här och blev jävligt lycklig att jag kom in. Sen säger ni att jag ska skippa min dröm och allt som jag har kämpat för. Då har ju hela jävla skolgången varit förgäves. Förstår ni inte det? Då hade jag inte behövt ta studenten heller, då kunde jag lika gärna skitit i gymnasiet. 


Antagligen så är ni inte stolta över mig och säger så bara för att låta trevliga, eller så menar ni inte det ni säger. Eller så är ni avundsjuka att ni inte fick göra det ni ville och bli det ni ville. Men jag tänker plugga där och vara stolt över mig själv för att jag  har kommit så här långt. Jag struntar i vad ni säger för jag vet att jag kan så myckt mer än vad ni tror, och jag vet att jag kan om jag vill. Det är synd att ni inte kan se det så. Tack för stödet (Hell NO).

Hade en otroligt rolig kväll. Det behövdes ingen dator det vill säga internet ; facebook, msn, bdb.Spelade fia med knuff och finns i sjön och jag skrattade som aldrig förr.

Jag insåg också att det kan vara mycket roligare att sjunga själv när man går i skogen, än att lyssna på musik.Höjdpunkten för kvällen var att sjunga denna sång och  fan vad glad jag blev av den :D.Så jäkla gammal låt , men det var det bästa på hela kvällen. Ett minne som väckte glädjen i mig.


Favoritcitat av låten:

"Och sorger har vi inga,
Våra glada visor klinga
När vi gå över daggstänkta berg, fallera."

Jag vill inte att det ska vara så här. Ta mig tillbaka till dom härliga dagarna då vi skrattade, log och var lyckliga. Livet är för kort för att vi ska bråka. Jag vet att jag inte är perfekt men det är inte du heller.  Låt inte detta förstöra något.  Allt som vi har kämpat för genom åren, allt som vi kämpar för.

Dom här dagarna har varit hemska, jag känner inte igen någon av oss.
Jag tänkte tillbaka på min student idag då vi skrattade som aldrig förr, vi var glada och vi pratade om hur roligt det blir ifall jag kommer in på högskolan. Hur du ska besöka mig och ta med matlådor ifall det krisar. Hur glada vi kommer bli att se varann när jag kommer hem och besöker er. Och jag kom in.
Ta mig tillbaka till dom dagarna.
Jag tänkte på när jag var liten, då hade vi så roligt ihop. Vart är dom dagarna? Vart är den glädjen?

Kunde inte sova inatt så jag somnade halv 6 imorse.  Not good. Måste hålla igång nu så att jag blir pigg, känner mig riktigt seg.  Känns som en jobbig baksmälla ,usch. Ska städa lite hemma och fixa, sen duscha och ikväll blir det middag hos Tant Märta :)

Kom hem idag och jag hade värsta oturen. Blev getingstucken i huvudet men eftersom folk hur jag skrev det   rättar jag och skiver på huvudet. Nu blir iallafall Tobias nöjd xD. Gjorde fucking ont hursomhelst :,( .
Det här var andra gången i mitt liv som jag blev stucken av en jävla geting.  Första gången gick jag typ i 5an och åt på en halstablett :P. Nu skulle jag bara gå till huset från bilen. You can run but you can´t hide, passade in bra tycker jag. Lite


En bild på mig en motorcykelhjälm som Yasmiens mormor köpte. Den enda bilden som vi tog som blev bra, haha.
Resan i EN bild.




Var underbart att komma hem. Jag blev så lycklig. Svårt att förklara, men hela jag lyste av glädje.
Jag har vetat det här i hela min uppväxt, men varje gång jag ser dig blir jag så glad. Det spelar ingen roll vad som hänt. Du är ingen människa men det spelar ingen roll , för du ger så mycket glädje i mitt liv så du anar inte. Nej hur skulle du kunna, du är en ett djur.  Men Jag älskar dig så mycket!

För att den här bilden är så fin

Emma och Lovisa var här ikväll, fast Lovisa är kvar. Vi sitter och snackar om allt och bara skrattar.  Var otroligt kul att se Emma igen efter den sorgsna händelsen. Vet inte vad jag mer ska skriva, men det var en kväll då Ben  & Jerry behövdes. Kanonkväll helt enkelt!

Imorrn drar jag iväg med Yasmine till hennes mormor och morfars landställe. Ska bli underbart att dra dit och bara lata sig, komma bort från storstaden och allting. Längtar tills imorrn då det blir mini charter a la Dalarna, med en av mina finaste och närmaste vänner.

Nu ska jag och Lollo titta på film.
Självklart följer datorn med på semetser.

Ciaooobay

Jag borde vara lika glad som mina vänner och familj för att jag kommit in på högskolan, men det är jag inte.
Jag har ångest, är ledsen och tänker hur fan det här gick till. Det här är svårare än allt annat som jag gått i genom dom här åren; alla samtal på bup på olika bupmottagningar, än mobbningen, depressionen och ångesten som jag hade under 2 år . Det här borde vara det lättaste, det roligaste och det mest spännande som har hänt mig. Jag borde lysa av lycka. Varför gör inte det?

Är jag så himla rädd för att börja om på nytt, helt ensam utan någon vid min sida? Klarar jag mig inte själv eller är jag bara inte van att vara ensam? Nej jag är inte van, jag har alltid haft mina vänner och familj vid min sida. Men nu måste jag klara mig själv.


Men jag vet att allt kommer att fixa sig, men det är bara nuet som gör allt så jobbigt.  Det har hänt så hemska saker så det finns inte. Den här månaden har personer till mina vänner gått bort.
I veckan var jag och Erica på chillkrök hos några polare till henne. Idag fick vi veta att hennes kompis dog i en motorcyckelolycka. Jag trodde inte mina ögon när jag såg det smset. För det var andra smset under dom här 2 veckorna som jag har fått av 2 vänner, där de har berättat att någon kär vän till dom har gått bort i en sådan olycka :(. Det här känns overkligt! Allt känns overkligt, att en person som man träffat en gång dör samma vecka det finns inte. Jag förstår inte.

Juat nu skulle jag behöva åka bort från allting. Och det är vad jag ska göra i veckan. Jag och Yasmine ska dra till Dalarna på onsdag. Känns sjukt bra :D. Ska vara där några dagar och smälta allt som hänt. Men sen kommer jag hem igen och då ska jag ha mina krafter tillbaka, jag  ska vara starkare.



bjuder på en bild från helgen <3

Okej. Den senaste tiden har jag umgåtts med lite nytt folk och fått bättre kontakt med gamla vänner :). Känns sjukt bra. Men det tråkiga är att när man lär känna nya personer så kommer man att sakna dom , speciellt om man ska flytta.  Det som känns sämst är att man inte hinner umgås så mycket med dom. Men som sagt ett år har 365 dagar så jag borde inte klaga.

Imorrn blir det grillning med lite polare ska bli kul att träffa vissa igen. Sen får jag se vad kvällen bjuder på.
Lördagen blir det  fika med Lovisa som har kommit hem. Har saknat den människan jättemycket :D! På kvällen då, ja det får vi helt enkelt se ;).
På Söndagen ska jag äntligen få se min efterlängtade film Kommissarie Späck med Amanda, tycker att den filmen verkar bra. Men har hört att den ska dålig så jag får väl se med egna ögon, det brukar vara det bästa.

Jag gråter av glädje och jag gråter av sorg att jag snart kommer flytta ifrån mina kära finaste vänner och familj <3.

Jag kom in på högskolan i Falun vilket jag inte trodde. När jag såg att jag var antagen kom tårarna direkt. Inte för att jag kom in utan för att jag förstod att jag ska flytta. Flytta från den stad som jag alltid har bott i och där jag har allt jag behöver för att må bra. Men självklart var det glädjetårar också.
När jag var på  högskolemässa i höstas  (tror det var då)  längtade jag till att få flytta, min dröm var att få komma in skolan och den slog in.  Jag förstår inte vad det var som gjorde mig så förväntansfull i höstas. Kanske var det att få göra något som jag brinner för , men även att få flytta och få se mer vad Sverige har att erbjuda mig. Nu när jag ska flytta så har den känslan försvunnit. Jag hoppas att jag får tillbaka den gnistan snart, för jag ska flytta till Falun och plugga medieproduktion den 26 augusti.

Det som gör ondast är att jag kommer sakan min "halva". Min bästa vän.  Vi är som piff och puff.  Man delar inte på dom. Hur gör man nu när man inte kommer kunna träffa sin bästa vän lika mycket? Men det handlar om alla mina fina vänner. Alla har på något sätt fått en plats i mitt hjärta och det är svårt att släppa in folk. Kommer sakna alla så grymt mycket.  Vad ska man göra på helgerna då liksom? Inte så att man kan dra till stan och typ festa, chilla i nån park , bara  hänga och snacka skit med vänenrna.  Nu måste jag klara mig utan dom, de ska ju klara sig utan mig. Man kommer ha kontakt och komma hem på lov och vissa helger, men det är inte samma sak. Nu måste jag skaffa nya vänner - om några ens kommer tycka om mig. Det är inte lätt att få nya vänner i den här världen, det har jag lärt mig. Ja, jag får hoppas att jag klarar mig utan mina underbara vänner och utan min bästa vän (min halva) . Men det kommer inte att bli lätt.

Det sista som har satt sig i skallen är; kommer jag att klara av den här utbildnigen och tänk om jag tröttnar?
Vad sjutton gör jag om inget går bra, om jag tycker det är dötrist? Och om jag inte lyckas? Ska jag dra hem till Stockholm då och vara skuldsatt på något som jag inte gick klart? Något som jag misslyckades med?
NEEJ! Nu får jag fan skärpa mig och tänka positivt, annars kommer allt att sluta dåligt. Jag ska tänka positivt.
Jag kom in på mitt förstahandsval på min drömskola . Då ska jag vara sprillanslycklig :D!

Visst, min dag som ni ser i förra inlägget har varit kanon. Men den började väldigt tragiskt med tårar och det gör fortfarande ont.

Det gör ont i en själv när vänner som man bryr sig så otroligt mycket om mår dåligt.
En mycket god vän till mig har förlorat en familjemedlem och det är hemskt att veta hur dåligt hon mår och att den personen är borta.
Det var sorgligt att  få smset imorse där jag läste vad som hänt. Tänker inte gå in mer på detta. Men jag har insett hur fort man kan förlora någon som man älskar.

Till min vän ( du vet vem du är) : Som jag skrev till dig förut, jag finns här för dig. Jag vet inte vad jag kan göra för att hjälpa dig,  förutom att låta dig få sörja i lugn och ro. Men du ska veta att jag lider med dig; det är hemskt att veta att du inte mår bra. Du är ALLTID en solstråle som får andra att må bra och skratta. Nu är det vi som måste vara din solstråle genom mörkret. Jag ska försöka så bra som jag kan.
Ge inte upp! De goda tiderna kommer, även om det kommer ta tid att läka såren.
Underbara vän, kom tillbaka när du är redo <3

Hade sjukt kul med min Yasmine idag. Wilding crazzzyyy säger jag bara.  Började med ah jag vet inte hur. Men på något sätt kom vi in på ;pPPPppPP grupper.  Nu minns jag, vi började sjunga på en sång som "Det heter inte de, inte de, inte de för det heter de". Sen kunde vi inte kontrollera oss själva. Vi började påpeka alla människors klädstilar och hur de gick när de passerade busshållplatsen. Men 2 wannabe stureplanskillar tog prsiet. De snackade på det där mesiga sättet och gjorde någon märklig gest med handen, så det gick inte att vara tyst.  Vi satt och asgarvade rent ut sagt. Tog tid innan vi fick luft igen. Vi kunde verkligen inte hålla käft i bussen, så folk trodde väl att vi var påverkde eller någo t- men det är skit samma.  " Så var man på rehab fast man ville inte det, och så var det öppet hus ;pPPPppPP".

Nu är vi hemma och ska snart fixa mat- jag är huuuuungrig.
Sen blir det lite cider. Lovely.

Har inte bloggat på ett tag. Men vissa dagar har bara sett lika dana ut typ. Saker börjar bli lättare nu.
Idag var jag och Erika i Hornstull i nån park och solade. Vi skulle ha vart på Långholmen men min vägbeskrivning som jag fick var inte den lättaste att hitta med. Men vi hade jättemysigt i allafall . Vi köpte med oss mat och drack cider, kan ju inte bli bättre .
Solade, snackade och lyssande på musiken som hördes över hela parken. Det var awsome. Det var fullt med folk med olika stilar , och nästan varenda ungdom hade med sig dricka och bara chillade.
Jag förstod då vad sommaren var; ha med sig ett skönt gäng, dricka, bara ligga och sola och inte göra något vettigt!
Det är vad jag har missat innan. Men nu börjar sommaren för mig. Slut med hemmadagar med tv, nu blir det SOLA på min nivå ;).

Det kändes underbart att sola med bara bikiniöverdel och trosor, hade ju glömt bikiniunderdelen hemma smart som jag är. Men ingen brydde sig, människorna var som dom ÄR. Kändes riktigt bra. Vi ska dit ingen när hon kommer tillbaka, för Erika åker till sin pojkvän i Götet nu till helgen.

Känns nästan som att alla mina vänner åker bort just den här månaden :/. Typiskt att jag ska åka bort när alla är hemma xD.

Det här som skulle bli den bästa sommaren håller på att bli den sämsta.
Fan jag får ju ingen sommar. Sitta inne och titta på film. Skitkul, skulle ju verkligen inte alls vilja vara ute och sola eller bada. Nej det här är verkligen sommar, film, musik, dator, film , musik, dator.
Tack!

Får man vara less, sur och en gnutta avundsjuk? Jag är allt det där nu. Avundsjuk på folk som har den bästa tiden ute med sina vänner och som skrattar i sommarvädret. Jag önskar att allt var över nu och att jag kunde ha så kul . Efter 9 dagar och inte orkat göra något och bara sitta inne va inte direkt vad jag trodde skulle hända. Jag trodde att jag skulle vara piggare, ha roligare. Men det var tydligen fel.

Det är det värsta med att ha blivit opererad på sommaren att man fan inte kan göra nåt kul. Att man måste vänta och vänta innan man får orken tillbaka. Sen när man mår bra, då är det väl bara regn säkert.
Skulle ha väntant till vintern, då skulle jag ialalfall fått min sommar. För den känns så långt borta som den bara kan.

Komplimanger är aldrig fel.

Varje gång jag känner mig lite nere så läser jag detta:

"Och jag älskar dig som fan! Du är min bästa vän genom livet :). Vill aldrig aldrig aldrig lämna en sån underbar person som dig. Det ska du veta :D"

 

Det gör mig stark. Tänk vad fina ord kan göra, så mycket gott. Speciellt om det kommer från sin bästa vän <3.

 

Fick en komplimang idag från en vän på facebook.

"Fin profilbild du har :) ". Det värmde. Jag antar att jag behövde höra fina ord om mig själv idag, men varför vet jag inte. Du får vara anonym i bloggen, men när du läser detta så vet du vem du är.

 

Komplimanger skadar aldrig, speciellt inte när man behöver dom. Det kan göra en otroligt glad och få fram ett leende och förhoppningsvis ett skratt.